OnZurf Probe bygger på mikrodialystekniken och innehåller ett dialysmembran som är konstruerat för att uppnå specifika diffusionsegenskaper. Dialysmembranet är 15 mm långt och har en porstorlek på 10 kDa. OnZurf Probe introduceras i kroppen under öppen kirurgi. Efter införandet fixeras OnZurf Probe på organet och kan användas för provtagning av vävnadsvätska upp till 7 dagar.

Läs mer om mikrodialystekniken

Mikrodialys är en teknik som lämpar sig för mätning av lokala metaboliska förändringar i en specifik vävnad in vivo. Provtagning med mikrodialys syftar till att identifiera lokala metaboliska händelser i en specifik vävnad genom kontinuerlig provtagning. Resultaten kan användas till att förstå kliniska problem och för att hjälpa identifiera patientens välmående. Provtagning med en mikrodialyskateter kan jämföras med upprepad lokal venös provtagning från samma område i en specifik vävnad men utan att dra helblod eller interstitiell vätska.

Mikrodialys membranet på ett rörformat porös plastmembran med en porstorlek som definierar dess cut-off i form av molekylstorlek (vikt). Membranens porstorlekar/cut-offs varierar vanligtvis mellan 10 till 100 kD. I allmänhet ger mindre porstorlek en bättre selektivitet för små biomarkörer. Under provtagning är den inre sidan av membranet försedd med en fysiologisk och nästan isotonisk lösning vilket gör att små molekyler från donatorsidan transporteras över membranet genom passiv diffusion. Den passiva diffusionen drivs av koncentrations-gradient mellan vätskorna men är också beroende av faktorer såsom molekylstorlek, membranyta och temperatur.

Recovery avspeglar koncentrationen i dialysatet (provet) i relation  till den sanna koncentrationen som omger mikrodialysproben i vävnanden. Recovery är beroende av perfusionslösningens flödeshastighet där en långsam flödeshastighet ger ett högre recovery. Emellertid fördröjer en långsam flödeshastighet tiden för insamling av provet och därför används ofta en högre flödeshastighet när endast den relativa koncentrationsförändringen behöver övervakas. Recovery påverkas även av diffusionshastigheten i mediet och i membranet som såväl utformningen av proben med avseende på cut-off, diameter och längd på membranet etc. Diffusionshastigheten påverkas av temperatur och recovery ökar med 1-2% per grad temperaturökning. Följaktligen uppnår man sällan ett fullständig recovery (100%).  Typiskt är att den koncentrationen som uppnås i dialysatet (prov) kommer att bli lägre än motsvarande koncentration av en specifik molekyl i vävnaden. En hög flödeshastighet ökar det hydrostatiska trycket med resultatet att perfusionlösningen pressas in i den interstitiella vätskan med lägre recovery som ett resultat. Å andra sidan, är en lägre flödeshastighet för perfusatet resulterar i lägre hydrostatiska tryck i proben och högt recovery uppnås. Sammanfattningsvis, för att upprätta ett högt recovery är ett långt membran, anpassad porstorlek och en låg perfusionshastighet optimalt.