Kvarstående neuromuskulär blockering

Kvarstående neuromuskulär blockering är kanske mest korrekt definierat som muskelsvaghet i den postoperativa perioden efter administration av ett muskelblockerande läkemedel (NMBA).

Muskelrelaxantia har revolutionerat anestesiologin och används rutinmässigt för att:

  • förbättra förutsättningar vid intubation
  • minska risk för trauma på patientens larynx och stämband
  • optimera operationsförhållanden
  • underlätta mekanisk ventilation

Ofullständig återhämtning från muskelparalys vid tidpunkten för extubering är en patientrisk.

Varje år drabbas mer än 20 miljoner patienter av postoperativa komplikationer i samband med anestesi och otillräcklig perioperativ övervakning. Muskelrelaxerande läkemedel används som hjälpmedel vid anestesi till över 70 miljoner patienter per år. Omfattande forskning har visat att otillräcklig övervakning av dessa patienter kan leda till postoperativa respiratoriska komplikationer, den näst vanligaste komplikationen efter en operation.

Kliniska studier har visat att kvarstående neuromuskulär blockering vid avslutning av anestesi ökar incidensen av kritiska respiratoriska komplikationer. Den accepterade definitionen av ”adekvat återhämtning” från muskelblockering är återkomsten av Train-of-Four (TOF) ratio över 0.9 (90%). Det har visats att denna nivå av återhämtning till största delen återställer funktionell integritet i de muskler som är involverade i skyddet av andningsvägarna, men även vid denna nivå av återhämtning är den normala responsen till hyperkapni (koldioxidretention) avtrubbad. Den grundläggande principen för att förebygga kvarstående neuromuskulär blockering är kvantitativ neuromuskulär monitorering.


Varför bör man monitorera neuromuskulär blockad?

Vid utebliven, inadekvat eller inkorrekt NMT-monitorering finns en ökad risk för:

  • Aspiration
  • Blockering av luftvägar
  • Allvarlig respiratorisk händelse (hypoxi, atelektaser, lunginflammation, etc.)
  • Faryngeal dysfunktion
  • Förlängd postoperativ vårdtid
  • Obehagliga postoperativa symtom, tex muskelsvaghet

Monitorering av de muskelrelaxernade läkemedlens effekt säkerställer korrekt intraoperativt användande av dessa samt hjälper till att förebygga kvarstående neuromuskulär svaghet.


REFERENCES

Murphy GS, Brull SJ. Residual neuromuscular block: lessons unlearned. Part I: definitions, incidence, and adverse physiologic effects of residual neuromuscular blockAnesth Analg. 2010;111(1):120‐128
Murphy GS et al. Residual neuromuscular blockade and critical respiratory events in the postanesthesia care unit. Anesth Analg 2008; 107:130-7
Bissinger et al. Postoperative residual paralysis and respiratory status:a comparative study of pancuronium and vecuronium. Physiol Res 2000;49:455-62
Berg H et al. Residual neuromuscular block is a risk factor for postoperative pulmonary complications. A prospective , randomized, and blinded study of postoperative pulmonar complications after atracurium, vecuronium and pancuronium. Acta Anaesthesiol Scand 1997;41:1095-103.
Butterly A et al, Postoperative Residual Curarization from inter-mediate acting neuromuscular blocking agents delays recovery from discharge. BR J Aneast; 2010 Sep; 105(3):304-9
Martinez-Ubieto J et al, Prospective study of residual neuromuscular block and postoperative respiratory complications in patients reversed with neostigmine vs sugammadex. Minerva Anesthesiol. 2016;82(7):735-742
Brull SJ, Naguib M, Miller RD. Residual neuromuscular Block; rediscovering the obviousAnesth Analg. 2008; 107:11-14
Saager L, Maiese EM, Bash LD, et al. Incidence, risk factors and consequences of residual neuromuscular block in the United States: The prospective, observational, multicenter RECITE-US study. J Clin Anesth. 2019;55:33-41
Niederman MS et al. The cost of treating Community-Acquired Pneumonia. Clin Ther.1998;20:820-37